GUSTAV MAHLER: 8. SYMFONI

Gustav Mahler (1860–1911): Symfoni nr 8 Ess-dur ”De tusendes symfoni” (1907)

Vid den tid då Mahlers åttonde symfoni såg dagens ljus var han verksam vid hovoperan i Wien (nuvarande Staatsoper) i Österrike-Ungern. Han var känd som en sträng dirigent som väckte delade meningar bland solister och orkestermusiker. Mahlers hårda arbetstakt stod honom dyrt, under sina sista år hade han bland annat av problem med hjärtat.

Mahler hade gift sig med den unga Alma Schindler 1902, på villkor att Alma slutar komponera och i stället stannar hemma för att sköta hemmet och barnen. Alma hade studerat musik för Alexander von Zemlinsky och varit klasskamrat med Arnold Schönberg.  Detta krav tärde på parets relation under äktenskapet.

Mahler turnerade i Europa som orkesterdirigent och slöt även ett gästspelskontrakt med Metropolitan i New York. Sommaren 1907 drabbades familjen av en tragedi, då dottern Maria avled i scharlakansfeber. Förlusten kan skönjas i Mahlers sista verk såsom Das Lied von der Erde (1908). Familjen flyttade till Förenta staterna 1907 men tillbringade somrarna vid Alperna, där Mahler ägnade sig åt att komponera.

Åttonde symfonin uruppfördes i München i september 1910. Uruppförandet var troget Mahlers estetik, d.v.s. megalomaniskt – scenen intogs av över 1000 musiker. Symfonins underrubrik ”De tusendes symfoni” uppstod ursprungligen som en reklamfras påhittad av konsertarrangören. En katastrofal nyhet kastade ändå sin skugga över framförandet: Alma hade inlett ett förhållande med bauhaus-arkitekten Walter Gropius. Sveket uppdagades då Gropius (tydligen demonstrativt) adresserat ett kärleksbrev till Alma direkt till Mahler. Då förhållandet avslöjades drevs äktenskapet in i en djup kris. Mahler höll på att komponera sin tionde symfoni, i vars manuskript flera självdestruktiva meddelanden från tonsättaren förekommer.

Som en försonande gest utgav Mahler Almas tidiga sånger 1910. Han kontaktade också Sigmund Freud för att lindra sin mentala förnedring. I augusti reste Mahler till Leiden i Nederländerna, där familjen Freud var på semester. Ingen dokumentation har bevarats från duons fyra timmar långa möte, men tydligen hjälpte det Mahler att återfå sin mentala balans. Professorn i klinisk psykologi Stuart Feder har rekonstruerat terapisession i sin bok Gustav Mahler – A Life in Crisis (2004).

Mahler avled i februari 1911. Efter Gustavs död gifte sig Alma med Gropius och publicerade ytterligare två samlingar av sina kompositioner från studieåren 1915 och 1924 samt redigerade en utgåva av Mahlers tionde symfoni och hans brevväxling. Vissa av Mahlers marginalanteckningar har klippts bort ur manuskriptet till hans sista, ofullbordade symfoni – tydligen har Alma avlägsnat de mest komprometterande texterna gällande äktenskapskrisen. Hon gifte sig en tredje gång 1929 med poeten Franz Werfel. Familjen flyttade till Kalifornien, där Alma levde resten av livet. Ett litet smakprov på Almas livsskeden ingår i musikforskaren Susanna Välimäkis program Soiva keittokirja (Den klingande kokboken) – avsnittet Madame Benedictinekan ses på YLE Arenan till 8.1.2019.

Den åttonde symfonin komponerades somrarna 1906 och 1907. Första satsen är komponerad till en vespertext för det katolska pingstfirandet. Mahler upplevde ett slags gudomlig inspiration under kompositionsprocessen. Den andra satsen baserar sig på slutscenen i Goethes Faust, ett ofta upprepat tema i både klassisk litteratur och musik: doktor Faust säljer sin själ till djävulen och får obegränsad kunskap och övernaturlig förmåga i utbyte. Goethes version av tragedin publicerades i två delar 1809 och 1857. I flera decenniers arbete förevigades samtidigt flera stilepoker av tysk litteratur från Sturm und Drang till romantik. Slutscenen i andra satsen har förutom Mahler tonsatts bl.a. av Schumann (1849) och Liszt (1857). Verk baserade på Goethes text har också komponerats av Louis Spohr (1816), Berlioz (1846) och Gounod (1859).

Goethe är känd som librettist, men de 12000 stroferna i Faust lämpar sig inte som sådana för scenen. Mahler bearbetade texten enligt sina musikaliska behov och lyfte fram speciellt den erotiska kärleken som ett slags världsåskådning inom själva Faust. Kärleksobjektet är en idealkvinna från 1900-talets början, nästan en biblisk uppenbarelse. Uttrycksbredden i den metafysiska texten är uppseendeväckande bombastisk, men det lönar sig också att lyssna till hur Mahler utnyttjar lätta texturer och nyanser i sitt verk. Han sammanfattade själv symfonins karaktär i en kommentar till Sibelius 1907: ”En symfoni måste vara som världen. Den måste omfamna allting.” (The Cambridge Companion to Mahler, s. 131)

 

Hannu Lintu är chefsdirigent för Radions symfoniorkester sedan augusti 2013. Säsongen 2018–2019 dirigerar han även symfoniorkestrarna i bl.a. Baltimore, St Louis och Cincinnati, New Japan Philharmonic Orchestra, Singapores symfoniorkester och NDR Elbphilharmonie. Till gästspelshöjdpunkterna hör även debuterna med Bostons symfoniorkester och Rysslands nationalorkester. Under den senaste tiden har Lintu samarbetat speciellt med Tokyo Metropolitan Symphony Orchestra, Washingtons nationella symfoniorkester och Detroits symfoniorkester.

Lintu uppträder regelbundet vid Finlands Nationalopera och Savonlinna operafestival, där han i juli 2018 dirigerade Giuseppe Verdis Otello. Vid Nationaloperan i Helsingfors dirigerar han Alban Bergs Wozzeckvåren 2019.

Lintu studerade först cello- och pianospel vid Sibelius-Akademin och senare orkesterledning med Jorma Panula som lärare. Han har deltagit i mästarkurser för Myung-Whun Chung i L’Accademia Musicale Chigiana i Siena och segrade i Nordiska dirigenttävlingen i Bergen 1994.  Han har gjort skivinspelningar för skivbolagen Ondine, BIS och Hyperion.

Helena Juntunenär en av Finlands internationellt mest framgångsrika sopraner just nu. Hon slog igenom som Margareta i Gounods Faust 2002 och debuterade därefter inom några år vid Semperoper i Dresden, i Nancy, Theater an der Wien, La Monnaie i Bryssel, Geneve, Göteborg, Strasbourg, Luxembourg, Lyon och Aix-en-Provence. Hon har gästspelat vid Finlands Nationalopera sedan 1999 i bl.a. följande roller: Nedda (Pajazzo), Mimi (La Bohème), Liisa (Österbottningar), Unga Aliide (Utrensning) och Helena (Höstsonaten).

Under sin internationella operakarriär har Juntunen sjungit i Frankrikes mest betydande operahus samt uppträtt vidLa Monnaie, Grand Théâtre de Genève, Theater an der Wien, operorna i Vasa och Göteborg, Wiens festspel och Festival d’Aix-en-Provence. Till hennes betydande konsertuppträdanden på sista tiden hör bl.a. Sibelius Luonnotar i Sydney, London, Amsterdam och Ottawa, Mendelssohns En midsommarnattsdrömi Luzern, Unsuk Chins snagS&Snarlsi Stavanger, Helsingfors och London samt debuter med Berlins filharmoniker (Ein Deutsches Requiem) och BBC:s symfoniorkester (Szymanowski: Stabat Mater). Juntunen har arbetat med dirigenter som Vladimir Ashkenazy, Leif Segerstam, John Storgårds, Vladimir Jurowski, Xian Zhang, Sir Colin Davis, Donald Runnicles och Osmo Vänskä.

Kommande säsong uppträder Juntunen som Antonia i Hoffmanns äventyr, Mimi i La Bohème och Marie i Wozzeck.

Camilla Nylund är född i Vasa men studerade vid Mozarteum i Salzburg, där hon belönades med Lilli Lehman -medaljen 1995. Hon fick delat första pris i sångtävlingen i Villmanstrand 1996 och representerade Finland i sångtävlingen Cardiff året därpå. Nylund var anställd som solist vid Staatsoper i Hannover 1995–1999 och Semperoper i Dresden 1999–2001. Under den tiden erhöll hon både Christel Goltz-priset och fick 2008 titeln Kammersängerin av delstaten Sachsen.

Nylund har gästspelat vid talrika operahus, bland dem statsoperorna i Wien, Bayern, Berlin och Hamburg, La Fenice, La Scala, Deutsche Oper Berlin och Covent Garden samt samarbetat med dirigenter som Nikolaus Harnoncourt, Sir Simon Rattle, Franz Welser-Möst, Gary Bertini, Daniel Barenboim, Zubin Mehta, Leif Segerstam och Esa-Pekka Salonen.

Till Nylunds viktigaste roller hör Rusalka, Salome, Leonore (Beethovens Fidelio), Elisabeth (Tannhäuser), Grevinnan (Figaros bröllop), Pamina (Trollflöjten), Arabella och Marskalkinnan (Rosenkavaljeren). Hon debuterade vid Finlands Nationalopera 1996 och följande år vid Savonlinna operafestival. År 2011 uppträdde hon för första gången vid musikfestspelen i Bayreuth.

Camilla Nylund erhöll Pro Finlandia -medaljen 2013.

Mezzosopranen Tuija Knihtilä avlade musikmagisterexamen vid Sibelius-Akademin 1996 och fortsatte sina studier i Berlin och Zürich. Hon var anställd som solist vid Finlands Nationalopera till 2010, men verkar numera som frilanssångerska.

På senaste tiden har Knihtilä gästspelat bl.a. vid Teatro la Fenice i Venedig, Det Kongelige i Köpenhamn samt operahusen i Oslo, Bergen, São Paulo, Malmö och Bonn. Hennes USA-debut inföll 2015 vid operan i Austin. Knihtilä har också gästspelat vid Finlands Nationalopera och Deutsches Nationaltheater i Weimar. Som konsertsångerska har hon uppträtt bl.a. som solist med Helsingfors stadsorkester.

I mezzosopranens repertoar ingår bärande roller i Wagners operor: Brangäne/Tristan och Isolde, Waltraute/Valkyrian, Kundry/Parsifal, Ortrud/Lohengrin ochVenus/Tannhäuser. Hon har också sjungit i operor av Bizet (Carmen), Verdi (Amneris/Aida, Eboli/Don Carlos), Tjajkovskij, Mascagni (Santuzza/Cavalleria rusticana), Ponchielli (Laura/La Gioconda) och Sallinen samt vid uruppförandet av Kimmo Hakolas La Fenice vid Savonlinna operafestival.

Mezzosopranen Lilli Paasikivi har under sin karriär uppträtt tillsammans med flera betydande dirigenter och orkestrar. Hon har samarbetat med bl.a. Jukka-Pekka Saraste, Esa-Pekka Salonen, Valerij Gergijev, Lorin Maazel, Sir Simon Rattle och Paavo Järvi samt uppträtt som solist med bl.a. London Symphony Orchestra, filharmonikerna i New York, Wien och Berlin samt nationalorkestern i Paris.

Lilli Paasikivi hörde till Finlands Nationaloperas solistkår 1998–2013 och sjöng centrala roller för sitt fack, bland dem titelrollen i Carmen, Eboli i Don Carlos, Amneris i Aidaoch Brangäne i Tristan och Isolde. Paasikivis mångsidighet speglas i hennes repertoar, som innehåller en betydande andel samtida musik och uruppföranden, samt opera från Mozart till Wagner. Paasikivi har gjort skivinspelningar för BIS, EMI, Telarc, Ondine och Deutsche Grammophon.

År 2008 erhöll hon Pro Finlandia-medaljen som erkännande för sina konstnärliga meriter. Vid sidan av sångarkarriären är Lilli Paasikivi numera aktiv i olika planeringsuppdrag inom vokal- och operakonsten. Paasikivi planerade konsertserien i Pyhäniemi herrgård 2010–2015 och grundade festivalen Sydänkesän säveliä i Kisko i Egentliga Finland 2016. Lilli Paasikivis huvudtjänst just nu är uppdraget som konstnärlig ledare för Finlands Nationalopera.

Anu Komsi är en av vårt lands mest internationella koloratursopranstjärnor, som haft framgångar vid operahus världen runt och på betydande konsertestrader. Som solist och kammarmusiker sträcker sig hennes repertoar från renässans via proge-jazz till den allra nyaste samtida musiken. Komsis operarepertoar omfattar över 60 roller, bl.a. Lulu, Zerbinetta, Nannetta, Den listiga räven, Olympia, Micaela, Gilda, Norina, Nattens drottning, Stockhausen: Eva/Donnerstag aus Licht, Ligeti: Aventures & Nouvelles Aventures, Holliger: Schneewittchen, Feldman: Neither, Dillon: Philomela, Catherine / G.Meyerbeer: L ́étoile du Nord, John Zorn: Machine de Léttre, P. Eötvös: Lady Sarashina och Schnittke: Livet med en idiot. George Benjamin skrev sopranrollen i sin opera Into the Little Hill enkom för Komsi, och sedan 2006 har denna opera framfört nästan 40 gånger i Europa och USA. 

En värdefull skola för Komsis internationella opera- och konsertkarriär var hennes aktiva verksamhet i Avanti! som ung. Under de första åren med festivalen Sommarmusik var hon med i många olika produktioner såsom Vakkilainen: Olutooppera, Mozart: Schausspieldirektor, Rameau: Anacréon och Purcell: Indian Queen. Hon har gjort talrika uruppföranden och Finlandspremiärer uttryckligen vid Avantis konserter, bl.a. verk som Salonen: Floof, J. Kaipainen: Konstanzen Ihme-aariat, Kurtag: Kafka-fragment, Lindberg: Fjärilns vingar, Schönberg: Herzgewächse, Henze: Being Beautuous samt O. Knussen: Winnie the phooh och Where the wild things are. 

Under sin operakarriär har Komsi uppträtt vid Europas och USAs mest betydande operahus och festivaler: La Scala i Milano, Opera Bastille, Salzburgs musikfestspel, festivalen i Luzern, Wien Festwochen, New York City Opera, statsoperorna i Stuttgart, Hannover och Braunschweig, Frankfurtoperan, Basel Theater, München Gärtnerplatz, Bremen Theater, Lincoln Center Festival New York, Berlin Festwochen, nationaloperarna i Warszawa och Finland, Opera Lyon, Theatré Odeon Paris, Casa da Musica Porto , MI-TO Festival Milano-Torino och Konzerthaus Dortmund. Komsi har uppträtt som solist med flera av världens ledande orkestrar, bland dem filharmonikerna i Wien, Berlin, New York, Los Angeles, Rotterdam och Oslo, Berlins tyska symfoniorkester, La Scalas orkester i Milano, Bayerska radions symfoniorkester, symfoniorkestrarna i Toronto, San Francisco och Birmingham, Santa Cecilias orkester i Rom, BBC-symfoniorkestern i London, Tjeckiska filharmonin, Frankfurts radioorkester, Ensemble Intercontemporain, Ensemble Modern, London Sinfonietta, Gulbenkian-orkestern i Lissabon, Haydn-orkestern i Bolzano, Mahler-kammarorkestern, Europeiska kammarorkestern, Lahtis stadsorkester.
Komsi har samarbetat med strålande dirigenter som Sir Roger Norrington, Alan Gilbert, Rudolf Barshai, Jesus Lopez-Cobos, Esa-Pekka Salonen, Jukka-Pekka Saraste, Sakari Oramo, Hannu Lintu, Franz Welser-Möst, Susanna Mälkki, Heinz Holliger och Massimo Zanetti. 

I Komsis orkesterrepertoar har på sista tiden ingått verk som Sibelius: Luonnotar, Szymanowski: Sagoprinsessans sånger, J. Tiensuu: Voice Verser, Magnus Lindberg: Accused, E-P Salonen: Wing on Wing, Saariaho: Leino-sånger (beställningsverk för Komsi och uruppfört av henne), Beethoven: 9. symfonin, Claude Vivier: Bouchara, J. Harvey: White as Jasmine, Luigi Nono: Canti di vita e d ́amore, A. Merikanto: Echo, Rue Langgaards andra symfoni, Gustav Mahlers fjärde (bl.a. på skiva med Sir Norrington och SWR-symfoniorkestern), andra och åttonde symfoni (alla sopranpartier), Nielsens tredje symfoni och Vaughan-Williams tredje symfoni.

Skivinspelningar: Being Beauteous (Alba) och Coloratura (BIS), Aarre Merikanto: Echo (Alba), Saariaho: Leino-sånger (Ondine), jazzskivan The Brightest Matter (Alba), Nielsens tredje symfoni (BIS), H-J. Hofmann: Ahti Karjalainen – elämä, Kekkonen ja teot (Alba). Tre av Komsis skivinspelningar har belönats med Gramophone-priset – J. Harvey: White as Jasmine (Nmc-records), Nielsens tredje symfoni (BIS) och Saariaho: Leino-sånger (Ondine records) – och en med Helsingin Sanomats Årets skiva: Kurtag: Kafka-fragment. Karlebyoperans produktioner har vunnit Yles Årets skiva -pris 2010 (Sebastian Fagerlund: Döbeln, BIS) samt nominerats för en Emma 2016 (H-J Hofmann: Ahti Karjalainen – elämä, Kekkonen ja teot, Alba).

Anu Komsi planerade och var konstnärlig ledare för Karleby operasommar  2004–18, som producerade 25 operaproduktioner och över hundra konserter i Karleby, övriga Finland samt i Sverige (Stockholm och Umeå). Den sista produktionen, G. Meyerbeers oppera L ́é toile du Nord (1856), spelades in för Yle i Musikhuset i Helsingfors i november 2017 och kan ses på Yle Arenan. Under kommande säsonger sjunger Komsi Strauss Salome, Kullervos syster, Poulencs opera Brösten på Tirésias, kammarmusik med bl.a. Angela Hewitt och en turné med Magnus Lindbergs Accused till Elbphilharmonie i Hamburg, Filharmonin i Paris, Filharmonin i Berlin samt Konserthuset i Stockholm. 

Tuomas Katajala är en av Nordens mest efterfrågade tenorer. Han har haft betydande framgångar både som opera- och konsertsångare.

Katajala uppträder regelbundet vid världens största operahus och festivaler. Han har uppträtt bl.a. vid Covent Garden, Staatsoper och Komische Oper i Berlin, operan i Seattle, Finlands Nationalopera och operafestivalen i Glyndebourne. Han har samarbetat med dirigenter som Vladimir Ashkenazy, Kent Nagano, Esa-Pekka Salonen och Matthias Pintscher. Hans operarepertoar sträcker sig från Händel till Mozart och Rossini, från bel canto till Wagner.

I Katajalas repertoar som konsertsångare ingår de centrala verken av Bach, Händel, Mozart, Haydn, Mendelssohn och Rossini. Till höjdpunkterna under de senaste åren hör framförandet av Mahlers DasLied von der Erde i Tokyo, Krzysztof Pendereckis Polska requiemsamt evangelistens parti i Bachs Matteuspassion. Katajala har framfört Bachs kantater vid Kuhmo kammarmusikfestival, Verdis Requiemunder ledning av Krzysztof Penderecki och Bergs Wozzeckkonsertant vid Helsingfors festspel under ledning av Hannu Lintu.

Under kommande säsonger uppträder Katajala vid Finlands Nationalopera i Den flygande holländaren(Styrmannen), vid Opéra de Lille i Trollflöjten(Tamino) och i Friskytten(Max) vid en Europaturné till Caen, Aix-en-Provence, Bryssel och Wien.

Basen Mika Kares har etablerat sin position som en framgångsrik artist, som regelbundet gästspelar vid världens ledande operahus och internationella festivaler. Hans repertoar sträcker sig från Mozart till bel canto och till vokalmusikens italienska och tyska mästare.

Kares har sjungit i framgångsrika produktioner vid Covent Garden, Bayerische Staatsoper, Opera Bastille, Zürichoperan, Teatro Real i Madrid, Semperoperan i Dresden, La Scala och många andra viktiga operainstitutioner. Bland hans roller ingår Daland/Flygande holländaren, Kung Henry/Anna Bolena, Filippo II/Don Carlos, titelrollen i Verdis Attila, Ferrando/Trubaduren, Walter/Luisa Miller, Balthazar/La favorite, Gremin/Jevgeni Onegin, Pimen/Boris Godunov, Sarastro/Trollflöjten, Kommendören/Don Giovannioch Raimondo/Lucia di Lammermoor. Kares har samarbetat med dirigenter som Mehta, Currentzis, Harnoncourt, Minkowski, Nagano och Altinoglu.

Under kommande säsong uppträder Mika Kares i följande produktioner: Simon Boccanegra (Jacopo Fiesco) vid Opera Bastille med Fabio Luis som dirigent, Norma (Oroveso) i München, Anna Bolena (Enrico) i Lausanne, Tannhäuser (Markgreven) i Zürich samt en ny produktion av Boitos Mefistofele(Mefisto) i Stuttgart. Kares uppträder också som solist i Mozarts Requiem med Chicagos symfoniorkester och Riccardo Muti samt i Verdis Requiem med Oslo filharmoniska orkester och Jun Märkl.

Stephen Gadd är hemma från Berkshire, segrare i Kathleen Ferrier-tävlingen och finalist i Plácido Domigo Operalia-tävlingen. Han har uppträtt vid operahusen i Baden Baden, Buxton och Glyndebourne, festivalerna i Luzern, Salzburg och Buxton samt vid Royal Opera House i London, nationaloperorna i England, Skotland, Wales, Finland, Nederländerna, Norge, Rhin och Montpellier, Grange Park och Holland Park, Opera Northissa, Brooklybds musikakademi, operorna i Dallas, Paris, Nantes och Rouen samt vid Opéra de Metz.

Till höjdpunkterna i Gadds karriär som konsertsångare hör framförandet av Richard Blackfords Not In Our Time med symfoniorkestern i Bournemouth, Brahms Requiem med Manchester Camerata, Skapelsen med orkestern i Ulster, Nelson Mass med Skotlands nationella symfoniorkester, Mahlers Das Lied von der Erde med symfoniorkestern i Bamberg samt Mahlers åttonde symfoni med symfoniorkestern i Birmingham och Philharmonia-orkestern. Han har också uppträtt i Elias-oratoriet med Göteborgs symfoniker, i Trollflöjten med Mahler-kammarorkestern, Tosca med Xi’ans symfoniorkester och Richard Strauss Intermezzossa med Nederländska radiofilharmonikerna samt uppträtt som solist med Irlands radioorkester vid konsertserien Summer Lunchtime Concerts i Dublin.

Till Gadds skivinspelningar hör bl.a. Beethovens kantat Der glorreiche Augenblick, Vaughan Williams Hodie och Fantasia on Christmas Carols (Naxos), Blackfords Not In Our Time (Nimbus), Brittens War Requiem (Classic fM), Mahlers Das Lied von der Erde (Tudor CD) och åttonde symfoni (Signum), Mozarts Kröningsmässa och Vesperae solemnes de confessore (DGG), Sullivans The Beauty Stonen och Ivanhoen (Chandos) samt Webers Eryanthe. Den sistnämnda var nomerad för en Classical Music Award (ICMA) för bästa opera. Gadd har också uppträtt i projektet La traviata: Love, Death and Divas för TV-kanalen BBC2  samt i DVD-produktioner av Cardillac (Bel Air Classiques), Flickan från vilda västern (Opus Arte), Zemlinskys opera Die Gezeichneten (Euro Arts) och Tristan och Isolde (Opus Arte).

Stephen Gadd har tidigare uppträtt vid Helsingfors festspel som solist i Brittens War Requiem.

 

Radions symfoniorkester (RSO) är Yles orkester med uppgift att producera och främja finländsk musikkultur. Orkesterns chefsdirigent är Hannu Lintu, sedan hösten 2013.

Då Radioorkestern grundades år 1927 bestod den av tio musiker. På 1960-talet utvidgades ensemblen till fulltalig symfoniorkester. RSO:s chefsdirigenter har varit Toivo Haapanen, Nils-Eric Fougstedt, Paavo Berglund, Okko Kamu, Leif Segerstam, Jukka-Pekka Saraste och Sakari Oramo.

Förutom stora klassiska och romantiska mästerverk omfattar RSO:s repertoar mycket nutida musik och årligen uruppför orkestern flera beställningsverk för Yle. Till dess uppgifter hör också att för Yles arkiv spela in all finländsk orkestermusik. Säsongen 2018–19 uruppför orkestern fyra beställningsverk för Yle.

Bland Radions symfoniorkesters skivinspelningar finns bl.a. verk av Mahler, Ligeti, Eötvös, Sibelius, Hakola, Lindberg, Saariaho, Sallinen, Kaipainen och Kokkonen. Orkestern har gjort premiärinspelningen av Launis opera Aslak Hetta. För sina album har RSO fått talrika priser, bl.a. BBC Music Magazine, Académie Charles Cros och MIDEM Classical Award-priserna. Orkesterns skiva med Sibelius tondikter och sånger var Editor’s Choice i Gramophone i november 2017 och månadens val i BBC Music Magazine i januari 2018. Dessutom erhöll skivan International Classical Music -priset (ICMA) 2018. Inkommande säsong utkommer orkestern med skivinspelningar av Lutoslawski, Fagerlund och Beethoven.

RSO uppträder regelbundet världen runt. Under säsongen 2018–19 beger sig orkestern tillsammans med Hannu Lintu på en Finlandsturné till Jakobstad, Kauhajoki, Forssa och Lahtis.

Radions symfoniorkesters konserter sänds i direktsändning via Yle Arenan och Yle Radio 1 samt inbandade på Yle Teema och Yle TV1.

 

Musikhusets kör är en symfonikör bestående av cirka 90 sångare som vid behov även omvandlas till mans- och damkör. Ensemblen samarbetar med alla huvudaktörer i Musikhuset: Helsingfors stadsorkester, Radions symfoniorkester och Sibelius-Akademin. Kören grundades hösten 2011 på initiativ av dirigenterna Hannu Lintu, Jukka-Pekka Saraste och John Storgårds. Ända till januari 2017 fungerade tonsättaren Tapani Länsiö som körens konstnärliga ledare. Nuvarande konstnärlig ledare är Nils Schweckendiek, professor i körledning vid Konstuniversitetets Sibelius-Akademi och körmästare Jani Sivén, lektor vid Konstuniversitetets Sibelius-Akademi.

Musikhusets kör behärskar en repertoar bestående av symfoniska kör- och orkesterverk som kompletteras med a cappella-verk komponerade för stor kör. Repertoaren täcker alla musikepoker inklusive samtida musik och den planeras på lång sikt i samarbete med Musikhusets huvudaktörer. Kören uppträder 8–10 gånger om året främst i Musikhusets konsertsal men även på andra platser. De erfarna och passionerade koristerna har körsången som hobby.

 

Kampin Laulu är en till åldern och sinnet ungdomlig kammarkör från Helsingfors. Dess kärnkunnande är finländsk körmusik men under årens lopp har repertoaren omfattat allt från renässans- och barockmusik till jazz och rock. Ungefär en tredjedel av sångarna är yrkesmusiker eller musikstuderande, för de övriga är musiken en viktig hobby. Sedan hösten 2011 leds kören av Kari Turunen.

Kammarkören har samarbetat med bl.a. Kammarorkestern Avanti!, Radions symfoniorkester, Helsingfors stadsorkester, Kymi Sinfonietta, Jyväskylä stadsorkester, UMO Jazz Orchestra och mindre ensembler. Den har också haft framgång i flera körmönstringar, bl.a. den internationella körtävlingen i Cork samt Béla Bártok-, Harald Andersén- och Anton Bruckner-tävlingarna.

 

Spira Ensemble är en kammarkör grundad i november 2013. Tyngdpunkten i dess repertoar ligger främst på klassisk körmusik och nyare musik och har uppträtt flitigt främs i huvudstadsregionen. Sedan grundandet fungerar musikdoktor Kari Turunen som körens konstnärliga ledare.

Spira vann Grand Prix vid körmönstringen Tampereen Sävel i juni 2015 och var bästa finländska kör vid Harald Andersén-körtävlingen hösten 2016.

 

Tapiola Kammarkörs konstnärliga verksamhet består av konsertproduktioner i egen regi, beställningskonserter för proffsorkestrar och musikfestivaler samt mångåriga projekt bestående av beställningsverk och skivinspelningar. Kören framför och dokumenterar de centrala finländska körtonsättarnas produktion och beställer nya verk från tonsättare i Östersjöregionen.

Körens kunder och samarbetspartners är finländska proffsorkestrar, dirigenter, festivaler, konsertbyråer, skivbolag och tonsättare. Den har uppträtt med flera utländska toppdirigenter såsom Peter Schreier, Harry Christophers, Roy Goodman och Paul Hillier.

Flera av körens skivinspelningar har vunnit inhemska skivpriser. Kören fick också Esbo stads kulturpris 2005 för sin förtjänstfulla verksamhet Esbos kulturliv till fromma.

 

Cantores Minores – Helsingfors domkyrkas gosskör (grundad 1952) är Finlands största och mest professionella gosskör och körskola. Kören verkar aktivt i huvudstadsregionen med såväl musikalisk som själslig uppfostran av pojkar och unga män. Kören är känd för sina produktioner av Bachs, Händels och Mendelssohns stora kyrkomusikverk och öser starkt inspiration ur den tyska lutherska gosskörstraditionen.

Statens musikkommission beviljade kören Statens musikpris 2014. Stiftelsen Maaseudun Kukkasrahasto gav kören priset Årets fostrare 2014. I oktober 2017 var kören nominerad i kategorin Århundradets kulturgärning vid Århundradets kulturgala.

I Cantores Minores repertoar 2018 ingårJ.S. Bachs Matteuspassion,Magnificatoch Juloratorium, Mahlers 3. och 8. symfoni samt Brahms Ein deutsches Requiem. Under förra läsåret uppträdde kören bl.a. vid kyrkomusikfestivalen Con Spirito i Ungern samt gjorde sin 63:e internationella konsertturné till Österrike och Tyskland, med konserter i bl.a. Wien och Salzburg.

Ständiga beskyddare för körens verksamhet och resor är Republikens president Sauli Niinistö och fru Jenni Haukio.